189 meter under havet.

Och plötsligt ligger det snö. Under natten har en kallfront från Nordatlanten dragit fram över Färöarna. Bra att Hanus Egholm kör med dubbdäck på sin Arocs. Han är 54 år håller på att lasta in de sista pallarna med livsmedel i kylutrymmet i sin Arocs 3263. Sedan bär det av norrut.

5.000 gånger uppskattar Hanus att han har kört till Klaksvík sedan 2002. Varje gång med färska livsmedel och mejeriprodukter ombord. ”Färskmjölken måste vare ute i butikerna senast klockan 11 på förmiddagen.” Förutsättningarna är lite annorlunda: Mellan Tórshavn och Klaksvik har det hittills varit cirka 70 kilometer smala landsvägar och en bro. ”Fram till 2006 behövde jag till och med planera in en färjeresa” minns Hanus. År 2006 ersattes färjan av en tunnel. Och ytterligare en tunnel som invigdes 2020 har förändrat Hanus arbetsliv avsevärt: Eysturoyartunneln.

Den är omskriven i hela världen på grund av den unika rondellen nere i tunneln under vattnet, och den spektakulärt upplysta tunneln är en kändis på internet. Men för Hanus betyder den framför allt en sak: ”Jag sparade in 30 minuters körtid från en dag till nästa.” Enkel resa, väl att märka. Tidigare var körningen tur- och retur totalt cirka 140 kilometer, men nu är sträckan bara cirka 80 kilometer.

Vind, regn, snö eller halka – allt kunde hända på de 70 kilometerna till Klaksvík. Och dessutom: ”Vi fick starta tidigt för att komma tillbaka till Tórshavn före rusningstrafiken”, minns Hanus. Rusningstrafik? 52.000 invånare bor på ögruppen i Nordatlanten. De flesta arbetsplatserna ligger i huvudstaden Tórshavn. ”Och många måste pendla.” Inte undra på att det finns totalt cirka 42.000 fordon på öarna.

”Nu har jag betydligt mindre tidspress. Jag älskar tunneln”, säger Hanus när han kör under de belysta valven vid infarten till tunneln. Det frostiga mörkret ersätts av ett blåaktigt ljus. Hanus låter sin Arocs rulla nedför tunnelns femprocentiga lutning. Väggarna är upplysta i olika färger. Och efter cirka åtta kilometer ser man den – rondellen under havet. Med rött och blått ljus och utsmyckad med en stålskulptur. Hanus svänger av mot Kláksvik. ”Turister gillar att köra ett extra varv här.” Själv behöver han inte göra det, han kommer att köra igenom tunneln om två timmar igen. ”Och imorgon också”, säger han och skrattar. För han vet att tunneln är mer än bara en turistattraktion för honom.