Nummer 26.

Ett skrotupplag på sydtyska Schwäbische Alb 1982: Werner Lachnit är på jakt efter reservdelar till sin traktor. Hitta delar och sedan åka hem direkt, det är planen. Men plötsligt gör han en upptäckt som tar lite längre tid än han tänkt sig: I ett hörn står en blå-grön lastbil.

”Jag hade ingen aning om vilken modell det var. Bara att lastbilen hade en stjärna”, berättar Lachnit idag. Men Werner från Aalen visste att han bara måste ha den. Och han investerade 500 D-mark. ”Lastbilen var i rätt bra skick. Det såg jag med detsamma.” 

Men Werner Lachnit blev inte klok på sin gamla lastbil. ”Jag hade inga papper och typnumret står ju inte på dörren precis.” Det var chassinumret som fick honom på rätt spår. ”Det börjar med en 3:a, en 2:a och en 9:a. Det var alltså modellserien. Jag trodde först att det handlade om en 334:a. Det var den enda lastbilen av denna typ jag kände till.”

En lycklig slump avslöjade fler saker: På verkstaden kände en kund igen oldtimern. ”Det visade sig att lastbilen en gång i tiden hade tillhört ett sågverk i trakten. Mannen visste till och med vem föraren var då.” Lachnit besökte honom en lördagseftermiddag. ”Han blev naturligtvis eld och lågor över att lastbilen fortfarande fanns kvar.” Sedan dess känner Werner Lachnit till hela historien om sitt praktstycke.

Det var bara 629 exemplar av LP 329 som tillverkades i Gaggenau. Werner Lachnits lastbil är från första tillverkningsåret, 1957. Av påbyggaren Wackenhuts anteckningar framgår att Lachnit köpt nummer 26.

Det tog flera år innan lastbilen var färdigrestaurerad. Förutom en ny topplockspackning saknades inget i motorn. Flaket byggde Werner Lachnit upp från grunden. Även förarhytten behövde några nya plåtar. Tanken hade en stor spricka. ”Det måste ha varit en gaffeltruck som kört in i den medan den stod i magasinet.”

Den gamla lastbilen fick till en början ingen uppskattning i oldtimermiljön. ”Folk frågade mig vad jag skulle ha en frambyggd lastbil till. Gamla lastbilar skulle ha lång nos, så var det då.” På den första oldtimerträffen som han var på med LP 329, fick han till och med ställa den ute på parkeringsplatsen. ”Det har naturligtvis förändrats sedan dess”, säger Werner Lachnit.

Han gör inga längre körningar med den blå-gröna ögonmagneten. ”Man är bara i vägen för de moderna lastbilarna.” Men man kan stöta på honom och hans LP 329 på en del veteranbilsträffar i Sydtyskland.