Framgångsmodeller och mer prestanda

På DLG‑utställningen 1956 i Hannover presenterade Daimler‑Benz med Unimog modellserie 411 efterföljaren till modellserien 401/402. Viktigaste kännetecknet: mer effekt. De 30 hästkrafterna gav det avgörande tillskottet för att möta de ökande kraven inom jordbruket. Men även komforten blev inte lidande: Förutom förbättrade säten användes förstärkta stötdämpare i modellserien 411.

Som redan hos föregångarmodellen fanns från fabrik en version med kort och lång hjulbas tillgänglig. Den senare var mycket populär, eftersom den från 1957 kunde utrustas med en nyutvecklad förarhytt. Helstålkabinen erbjöd avsevärt mer plats än tidigare och utmärkte sig genom Daimler‑specifika utrustningsdetaljer och en design med rundade kanter som satte standarder inom nyttofordonsområdet.

På grund av sin smidighet, sin relativt höga hastighet och mycket goda terrängframkomlighet användes Unimog i allt större utsträckning för transportuppgifter. De fram- och bakmonterade kraftuttagen gav användarna bästa förutsättningar för flexibel användning av sågar, pumpar, vinschar och annan utrustning.

På grund av sin överlägsna terrängförmåga, där även lutningsvinklar på 45° framåt och bakåt inte utgör något problem, blev Unimog alltmer intressant för arméer från mitten av 1950‑talet. Med Unimog S (modellserie 404) utvecklades ett fordon som motsvarade deras höga krav. Unimog S hade en stor lastyta som kunde utföras antingen som flak eller som skåp. Till skillnad från civilt använda Unimog vid den tiden satsade man på hästkraftsstarka bensinmotorer.

De många varianterna av Unimog S tillverkades i Gaggenau fram till 1980 – med 64 242 fordon är denna modellserie än i dag den mest framgångsrika. Modellserie 404 var också mycket uppskattad av brandkårer.

Den ständiga förbättringen av fordonet och dess komponenter förde Unimog framåt. Under parollen: evolution istället för revolution. Så togs från slutet av 1950‑talet kraftigare tryckluftsbromsar i bruk, styrningen förbättrades och en hydraulisk kraftlyft infördes. År 1959 skedde sedan en riktig premiär inom nyttofordonsområdet: den fullsynkroniserade 6‑växlade växellådan, som redan sedan 1957 monterats i Unimog 411 som specialutrustning, blev standardutrustning. Den gjorde växlingarna inte bara bekvämare än den tidigare använda kloväxellådan utan också effektivare. På begäran fanns dessutom flerstegade krypväxellådor tillgängliga för Unimog.

På DLG‑utställningen 1962 firade Daimler‑Benz ännu en Unimog‑premiär. Med Unimog 406 introducerades den "tunga modellserien" med bredare spårvidd och längre hjulbas, som tillgodosåg behovet av allt större och kraftfullare åkermaskiner. Den spärrade dieselmotorn gav 65 hk, men var konstruerad för att kunna leverera denna effekt även under kontinuerlig drift på full belastning. Senare följde effektökade motorer med upp till 110 hk.

Med en toppfart på 65 km/h var Unimog modellserie 406 perfekt lämpad för användning som vägdragare. Å andra sidan kunde den köras i krypläge med bara 0,03 km/h. Detta spann lämnade lite att önska.

Även i förarhytten ökade komforten med modellserie 406. För första gången fanns vadderade och justerbara förarstolar. Förarhyttens ergonomi gjorde även långa arbetsdagar så bekväma som möjligt. Det gjorde särskilt versionerna med helstålsförarhytt till ett populärt inslag i kommunala fordonsparker. Men även byggföretag och industrin kunde snabbt ta till sig Unimogs tunga modellserie.

Med de modellserier som utvecklades och tillverkades i Gaggenau från mitten av 1950‑talet kunde Unimog etablera sig som en riktig storsäljare på marknaden. Med införandet av den tunga modellserien utvecklades Unimogs sortiment till ett verkligt komplettprogram. Inte bara inom sitt huvudsegment, jordbruket, utan tack vare sin höga flexibilitet och prestanda även inom många andra branscher.

Hemligheten bakom framgången: ett övertygande fordonskoncept som konsekvent har bevarats och ständigt tekniskt vidareutvecklats med stor finess. Den höga kvaliteten hos de modellserier som producerats under flera årtionden visar sig inte minst i att några av fordonen fortfarande är i bruk än idag.